Växande monopol hotar mångfalden
i medierna

debatt Mediemonopol är skadligare än andra monopol. Därför bör alla medborgare, inte bara journalister, oroa sig när medieägarna blir färre och större, skriver Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

Journalistförbundets ordförande varnar för medieägarnas växande makt.

• Dela på Facebook
• Dela på Twitter
• Skriv ut

29 Nov 2010

Medieägarna i Sverige blir färre och större. Den störste har en andel av den totala upplagan inom flerdagspress på 26 procent. De två största ägarnas andel är 42 procent, de 16 störstas sammanlagt 98 procent. Något att bekymra sig över? Ja, om ägarna betraktar journalistiken som vilken vara som helst och verksamheternas enda mål och ändamål är att maximera vinsterna.

Bekymmersamt för andra än journalister? Ja, för alla medborgare inklusive journalisterna. Monopol och brist på konkurrens är skadliga i sig. Mediemonopol och främst då de som innehåller journalistik är skadligare än andra monopol. Oansvarigt utnyttjade kan de utgöra en fara för nyhetsförmedlingen och den fria åsikts- och opinionsbildningen. Och fri åsiktsbildning är en förutsättning för folkstyret som grundlagen så klokt uttrycker det.

Allt som oftast blir jag i olika sammanhang angripen av människor som är upprörda över vad journalister rapporterat. Jag brukar hänvisa till ansvarige utgivaren.
Själv grunnar jag mer över det som inte rapporteras och bevakas.
Arbetslivet är ett exempel. Utanför fackförbundspressen är skildringen av arbetslivet ur arbetstagarperspektiv nästan obefintlig, förändringen av arbetsrätten ur samma perspektiv likaså. När granskades Sveriges starkaste opinionsbildarorganisation, Svenskt Näringsliv, senast?

Konsumentjournalistiken är med några lysande undantag inte prioriterad. Mediegranskning är det nästan bara Sveriges Radio som sysslar med.
Detta beror naturligtvis inte på att journalister är ointresserade eller lata. Det beror på de prioriteringar som görs i ledningen för arbetet. Utbildningen kan förstås också spela in. Arbetsrättslagstiftningen är den lagstiftning som påverkar de flesta av oss mest, mer än skattelagstiftningen vill jag påstå. Utbildning i arbetsrätt är i det närmast obefintlig i all journalistutbildning.

En anledning till att Journalistförbundet har slagits så hårt för individens upphovsrätt under 2000-talet är mångfalden i medierna. Mångfald är inte att publicera samma material på alla de plattformar som en medieägare förfogar över. Mångfald är att låta fler ögon, hjärnor, händer inte bara uttrycka åsikter utan ge flera bilder av skeenden i samhället, så att medborgarna kan få en så bred information som möjligt att fatta beslut utifrån.
En anledning till att medieägarna slagits så hänsynslöst för att erövra journalisternas upphovsrätt är att det ur ett enögt ekonomiskt perspektiv är en god affär att publicera samma material på alla de plattformar de förfogar över. Men mångfald blir det inte.

Inom medievärlden råder anställningsparanoia. Skälen? Ett kan vara att det till exempel är lättare att styra en individ så länge denna hålls i otrygghet, men med en morot framför näsan om att någon gång få ett fast jobb. Svårare för individen i otrygghet att säga nej till jobb som enbart har kommersiella och inte publicistiska motiv.
Journalistförbundet har framgångsrikt slagits för ökad anställningstrygghet i sina kollektivavtal. Arbetsgivarpropagandan mot Lagen om anställningstrygghet (Las) har varit massiv och effektiv i det offentliga rummet. Nog för att jag önskar att de fackliga organisationerna varit mycket tydligare och mer drivande i försvaret av Las, men obalansen i debatt och rapportering har också att göra med bristen i mångfalden på medieområdet.
Medieägare och företagsledningar som själva utnyttjar anställningsotryggheten maximalt, har ingen anledning att stimulera granskning av och debatt om företeelsen.  

Det är svårt att få igång och föra en strukturell debatt om medieägarnas ansvar och journalistikens uppgift i samhället. Varför skulle de medieägare som behärskar arenan vilja diskutera mediernas villkor?
Men bättre än att förbanna mörkret är att tända ett ljus.
Eftersom så mycket makt som nu koncentreras i de globala företagen aldrig tidigare koncentrerats i mänsklighetens historia, så har journalistiken heller aldrig varit nödvändigare som granskare. Om vi definierar journalistikens roll som en allmän nytta eller något allmänt gott, så är det också en gemensam uppgift att försöka främja den. Ökad mångfald via nya ägare och nya ägarfomer i de journalistiska medierna kan stimuleras till exempel genom ett reformerat presstöd, som vi kan kalla publicistikstöd.

De fackliga organisationerna kan bidra till mångfalden genom att delta i och utveckla debatten om ägarkoncentrationen och påverka utvecklingen. Journalistförbundet bidrar gärna med sin kunskap, men alla demokratiskt intresserade organisationer behöver vara med och dra lasset. Lika sant som det är att en blogg inifrån ett krigsområde kan ändra historiens utveckling, lika sant är det att om makten ska granskas behövs det resurser, tid, redaktionell organisation och journalistiska arbetsmetoder. Människa lever inte av dokusåpor allena.