– Jag tänkte: Herregud ska man få jobba tills man dör? Efter Fredrik Reinfeldts utspel. Foto: Jerker Andersson

Linda Persson tycker att
livet är mer än jobb

pension En sjuksköterska axlar ett stort ansvar och arbetar i ett högt tempo. Linda Persson tror inte att hon skulle orka längre än till 65 års ålder och tycker att pensionen är en sorts uppskjuten fritid.

14 Mar 2012

När statsminister Fredrik Reinfeldt i en intervju i Dagens Nyheter i februari öppnade för en pensionsålder på upp till 75 år blev många arga, men Linda Persson började skratta.

– Jag tänkte: Herregud ska man få jobba tills man dör?  

Sedan tänkte hon på de äldre som hon vårdar på sjukhuset och kände mitt i alltihop att det var komiskt att tänka sig en 75-åring som sjuksköterska med ansvar för patienter. Många äldre har till exempel nedsatt syn och är kanske inte alltid lämpliga för sjuksköterskeyrket, menar hon.

– Jag tänker att jag inte skulle vilja bli vårdad av någon som är 75. Jag skulle inte känna mig helt trygg, säger Linda.

LINDA Sjuksköterska står det med namnet i versaler på skylten som hänger ned på bröstet utanpå hennes blå kläder. Intill hänger en upp och nedvänd sjuksköterskeklocka som hon använder när hon tar pulsen på patienter. Efter tre år på högskolan och två år i yrket säger hon att hon betraktar sig som en arbetare, inte som en tjänsteman.

– Själva jobbet är fysiskt krävande, man sitter aldrig ned utan man går och står hela dagarna. Det är ju en akademisk utbildning, men jobbet känns väldigt praktiskt och fysiskt.

Innan Linda pluggade vidare jobbade hon en tid som personlig assistent och länge tänkte hon att hon inte ville jobba inom vården. Trots allt sökte hon till sjuksköterskeutbildningen och när intagningsbeskedet kom kändes det helt rätt. Ändå ledde mötet med arbetslivet till viss förvåning.

– Det är betydligt mer att göra och mycket mer ansvar än vad jag trodde från början.

Tempot på avdelningen är högt och övertid är en del av vardagen. Under gårdagen jobbade Linda från klockan 07 till 17, och lunchrasten fick hon krympa till 20 minuter.

– Det är ganska ofta som man tänker: Herregud ska jag orka göra det här tills jag går i pension? Jag tycker jättemycket om mitt jobb och ångrar inte att jag blev sjuksköterska men vissa dagar är det för mycket att göra.

På en whiteboardtavla inne på avdelningen står det skrivet: En injektion Alox 600 kronor, tre kapslar Emend 610 kronor, fyra Navoban 569 kronor.

– Det är någon som har jämfört medicinpriser eftersom vi behöver spara, förklarar Linda.

Sedan årsskiftet har Sahlgrenska dragit ned på antalet vårdplatser. Timvikarier och andra vikarier har fått sluta. Arbetsbelastningen har ökat och Linda oroar sig för att det går ut över både patientkontakten och patientsäkerheten.

– När man är stressad är det lättare att göra fel. Man får skärpa till sig extra mycket. Även fast de drar ned på vårdplatser så är det ju inte färre som blir sjuka.

Den slimmade organisationen leder ofta till en känsla av otillräcklighet.  

– Jag hoppas att man kan lära sig att hantera att göra det man kan göra. Men det är jättesvårt när det ser ut som det gör och man får höra hela tiden att vi måste spara. Det är svårt när man inte själv kan påverka arbetsbelastningen.

Hon har inte hört någon av arbetskamraterna säga att de skulle vilja jobba till 75. Inom vården är det vanligt med långtidssjukskrivningar och det är många som inte ens orkar tills de är 65. Lindas egen mamma är en av dem som blivit tvungen att sjukskriva sig efter att ha slitit ut sig som undersköterska.

– Hon har varnat mig och sagt att ”du får inte jobba så mycket” och ”välj inte det här yrket”.

Linda tycker ändå att 65 är ett rimligt riktmärke för pensionen men att det borde vara upp till var och en att töja pensionsgränsen åt det håll som man vill. Samtidigt tycker hon att idén om att arbeta längre är märklig på flera sätt.

– Man kan ta in arbetskraftsinvandring som alternativ. Och sen har jag väldigt svårt att förstå diskussionen i nuläget när det är en så stor ungdomsarbetslöshet. Man kan väl försöka att ordna jobb till de som ännu mer behöver dem. Det finns många mellan 20 och 30 som kanske kan ta jobben i stället för de som är mellan 65 och 75.

När Linda går i pension vill hon få tid för barn och barnbarn. Hon tycker inte att livet borde kretsa kring arbetet men menar att det är så samhällssystemet hålls upp i dag.

– Om man skulle få en kortare arbetsdag så skulle man inte känna ett lika stort behov att få den frihet som kommer med pensionen. Även fast jobbet betyder mycket så betyder min fritid och min familj mycket mer. Jag tycker inte att man ska behöva jobba hela livet för jag tycker inte att det är det som det går ut på.