– Vi behöver individgarantier eftersom en stor del av våra medlemmar inte får löne- och utvecklingssamtal, säger Niklas Hjert.

Industrifacken satsar på
gemensam målgång i år

avtal 2011–2012 Det är viktigt att facken inom industrin går i mål samtidigt i den här avtalsrörelsen. Både företag och anställda vinner på att tjänstemän och arbetare har samma avtalsperioder. Det säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.

20 Sep 2011

Efter att samordningen mellan industrifacken krackelerade våren 2009 har leden åter slutits. Häromveckan lade de fram en gemensam plattform med lönekrav på 3,7 procent för det närmaste avtalsåret.

Siktet är inställt på ett nytt avtal före 30 november (då Unionens avtal löper ut) som ska börja gälla från den 1 februari (då LO-förbundens avtal löpt ut). Så ska det nuvarande glappet överbryggas är det tänkt.

– Det finns ingen fördel med avtal som ligger osynkade med varandra. En viktig del med kollektivavtalen är att de skapar en ram för företagen att jobba utifrån, och jag är övertygad om att de vill göra en lönerevision, i stället för två, för samtliga anställda, säger Niklas Hjert.

Till de gemensamma lönekraven hör en individgaranti på 560 kronor i månaden, vilket motsvarar uppemot hälften av det begärda löneutrymmet. Det blir en stötesten i förhandlingarna. Att arbetsgivarna, som förespråkar nollavtal och renodlat lokal lönebildning, godvilligt går med på garantier är osannolikt.

Varför är det så viktigt med individgarantier?

– Vi ser att en stor del av våra medlemmar inte får lönesamtal och utvecklingssamtal i vilka man ska stämma av vilka mål man har i arbetet och hur väl man uppfyller dem.

– Jag förstår att det är tidskrävande att genomföra detta, men så länge man inte har den här typen av gedigna processer på företagen, då får vi säkra upp en del av utfallet med individgarantier i avtalen.

Avtalsrörelsen 2008–2009 stördes av finanskrisen. Nu är det återigen oroliga tider, hot om vikande sysselsättning och fallande BNP-tillväxt.

Kan man kräva ett löneutrymme på 3,7 procent mot bakgrund av det?

– Vi har en produktivitetstillväxt i de svenska företagen och ser att de genererar vinst, så läget är väsentligt annorlunda den här gången jämfört med 2009 då flera orderböcker tömdes över en natt.

– Arbetsgivarna för nu fram att man kan minska arbetslösheten bland de yngre genom lägre löneökningar, men problemet för de unga arbetslösa är ju att de saknar fullständig skolgång. Jag förstår inte hur vi kan lösa det med att avstå löneökningar. Man måste angripa det här problemet genom att ge möjligheter till utbildning senare i livet.

Jämställdheten blir ett stort tema i den här avtalsrörelsen. Facken inom industrin vill utvidga den avtalade föräldralönen från fem till sex månader. Utöver det kommer branschspecifika krav att formuleras senare.

– Vi tror på de metoder som vi har jobbat med på senare år. Det går att jobba med lönekartläggning så att man når resultat, men någon ”quick fix” tror jag inte finns.

Industrinormen anklagas ofta, i debatten, för att vara ett hinder mot jämställdhet genom att fixera de relativa lönelägena mellan mans- och kvinnodominerade sektorer.

Är industrinormen ett hinder mot ökad jämställdhet?

– Det nuvarande ramverket, där Industriavtalet är grunden, bidrar inte till det. Det går mycket väl att satsa specifikt på vissa grupper, men alla inhemska branscher kan inte få mer än industrin.

– Det vi vänder oss emot är just generella modeller som gör att alla inhemska marknader får mer än industrin oavsett könssammansättning och löneläge.

Kompetensutveckling finns även den här gången med bland industrifackens prioriterade krav. Unionen är beredd att sätta av ytterligare ett par tiondels procent av löneutrymmet för att bygga upp ett kompetenssparande. En partsgemensam arbetsgrupp utreder frågan och har sneglat mot den danska modellen för att hämta inspiration.

– Det finns stora fördelar både för individ och företag med att satsa på kompetsutveckling, det ger individen en bättre trygghet och omställning.

– Men för ökad avsättning krävs också att ett system är klart, betonar Niklas Hjert.

BÄTTRE VILLKOR VID omställning kommer in i avtalsrörelsen via ett annat spår också. Unionen vill nu utvidga omställningsavtalet (med rötter från 1970-talet) så att även visstidsanställda och sjukskrivna kan få stöd via trygghetsrådet TRR.

– Det här är en mer arbetsmarknadsövergripande fråga. Det är viktigt för oss att få upp Svenskt Näringsliv på banan och få igång förhandlingarna. Trygghet i dag skapas av kompetens och stöd till omställning, förutom att vi har företag som går med vinst.

– Las ger spelregler som skyddar mot godtycke, men tryggheten kommer ju egentligen från att man är attraktiv på arbetsmarknaden och kan få jobb.

Frågan om omställningsavtal kommer dock inte att blockera en uppgörelse om lön och allmänna villkor, säger Niklas Hjert. Men man vill få igång diskussioner och förhandlingar med motparten i den här delen nu.